Västvärldens Dolda Strategi, För Att Blidka Mullorna

I mitten av 1970-talet presenterade de västliga och amerikanska ledarna en ny strategi: diplomati bakom kulisserna, eller för den delen den “osynliga strategin” i Mellanöstern och Asien, som var mycket anmärkningsvärd.

Efter det kejserliga systemets fall i Iran, som västerlänningarna startade och genomförde, baserat på denna “osynliga strategi” vars centrala ursäkt var “mänskliga rättigheter” och mål att misskreditera Irans tidigare system, den relativa freden och stabiliteten som fanns i Mellanöstern innan revolutionen avbröts.

En av de olycksbådande konsekvenserna av den “osynliga strategin” blev framväxten av shiitisk politisk islam i regionen, ledd av Ruhollah Khomeini. Samt att exportera den shiitiska sektens revolution och politiska islam till andra länder och destabilisera Mellanöstern och antisemitismen som blev grunden för islamiska republiken Irans politik.

Västländerna trodde att de med shiitisk islam och “Khomeiniism” å ena sidan kunde förhindra eller åtminstone minska det kommunistiska Sovjetunionens inflytande, och å andra sidan begränsa ayatollorna, ledarna för Islamiska republiken Iran. Men denna strategi stannade helt av. Västvärldens politik misslyckades totalt och resulterade också i genomförandet av en “osynlig strategi” för att skapa en regim som blev den största kränkaren av de mänskliga rättigheterna och den främsta sponsorn och producenten av terrorism i Mellanöstern och som nu har blivit en av västvärldens akilleshäl.

Sovjetunionen kollapsade, men en annan form av politik uppstod i väst, fortfarande baserad på samarbete med politisk islam, som tog över universitet, statliga institutioner och maktcentrum. Khomeini och hans islamiska republik etablerade redan från början, genom terroristhandlingar och inrättandet av väpnade grupper och förstärkningen av proxygrupper, ett omfattande antisemitiskt nätverk i regionen från Afghanistan till Libanon, Syrien och Irak, som permanent destabiliserade regionen.

Den iranska regimen har berövat västerlänningarnas säkerhet och sinnesro genom, att närhelst den vill, mörda och kidnappa utländska medborgare som gisslan.

Med undantag för de fyra åren som Donald Trump var USA:s president, pågår fortfarande den “osynliga strategin” eller “diplomatin bakom stängda dörrar”. Resultatet blir att den iranska regimen blir mer arrogant och brutal och ökar möjligheten för ayatollorna och Islamiska revolutionsgardet att förtrycka fler iranier och hota staten Israel.

Raketuppskjutningar, placering av minor på sjövägar, avfyrning av missiler mot israeliska tank- och handelsfartyg samt byggandet av missilfabriker i Syrien och Libanon är bara några av islamiska republiken Irans illvilliga handlingar.

Politiker som ägnar sig åt diplomati bakom kulisserna måste svara: Vad har denna strategi uppnått för dem, annat än osäkerhet och destabilisering av regionen? Västerländska ledare måste svara på vad som har blivit resultatet av att blidka den iranska regimen annat än att stärka terrorismen och tortera och förtrycka folket, hota sina grannar och störa Israels säkerhet?

Den iranska regimen; Khamenei, och Islamiska revolutionsgardet, som är en stark anhängare av “stängda dörrars diplomati”, insisterar på fredlig kärnteknisk verksamhet baserad på religiös fatwas, men alla bevis och resultat av inspektioner under åren har visat att de söker atombomben, i huvudsyfte att förinta staten Israel, inte för elproduktionen eller medicinskforskning som de hävdar.

Nu bör fansen av “stängda dörrars diplomati” och anhängare av det islamiska systemet vara medvetna om att det finns de som avslöjar fakta.

Varför har egentligen de flesta länder i världen, utom Israel, antagit en politik som bara leder till förtryck av det iranska folket och störningar i den regionala stabiliteten?

Faktum är att det iranska folket inte har något stöd från annat land än Israel idag.

Det är som om alla länder i världen har gått samman för att blunda för förstörelsen av det iranska folket och plundringen av landets resurser. De beter sig på ett sådant sätt att folket kommer att tro att de prodemokratiska regeringarna inte stöder det iranska folket utan den islamiska regimen! Men samma människor, särskilt under de senaste åren, har insett att deras främsta bundsförvant är Israel.

Den iranska och israeliska folkets enighet är naturlig och har en historisk bakgrund. De är beroende av varandra och arvingarnas intressen har länge varit sammanflätade, trots alla ansträngningar att skilja de två nationerna åt är de närmare varandra idag än någonsin tidigare.

Anhängare av diplomati med stängda dörrar hävdar att handel och samarbete förhindrar krig, men bevis tyder på att sådana beräkningar är felaktiga på vissa områden och inom vissa politiska regimer. Varför befinner de sig fortfarande i svåra politiska passager, trots den stora volymen västhandel och ekonomiska förbindelser med Kina? I själva verket har denna uppfattning om att handel kan stå emot motsägelser och förhindra krig ingen effekt på onormala och totalitära regimer.

Islamiska republiken Iran försöker göra klart för diplomater som arbetar bakom stängda dörrar att om den islamiska republiken störtas kommer den att sätta eld på Mellanöstern, försöka överleva och utpressa punkter från väst. Men erfarenheten har visat att Israel inte är rädd för den islamiska republikens terroristhot. Staten Israel har tillräckligt med resurser och medel i olika omfattningar för att ta reda på vad den islamiska republiken har kapacitet och dess ledare vet när och hur man ska vidta åtgärder för att eliminera hoten från den islamiska regimen. Ett faktum som de israeliska myndigheterna öppet uppger.

Om man ser på denna fråga ur alla synvinklar kan man konstatera att den ger en konstgjord andning till detta omänskliga system i kostnaden för väst och dess allierade i regionen. Att inrätta ett förnuftigt och populärt system i Iran baserat på sekularism och att följa den universella stadgan om de mänskliga rättigheterna är det bästa alternativet för både västvärlden och folket i Iran. Ett system som kommer ur ett fritt val baserat på folkets vilja och inte på grundval av sabotage och utpressning. Den islamiska regimen i Iran är nu illegitim inom landet och bland folket, och den har endast överlevt genom den artificiella andningen av diplomater som är aktiva i “osynlig strategi” och kraften i blodigt förtryck av iranska folket och samhället.

“Nej till den islamiska republiken som helhet” är det iranska folkets vilja, och västvärlden måste stödja den om den verkligen bryr sig om sina egna intressen.